Deep shit fo sho. Vafan, det lönar sig aldrig att tala sanning... det lönar sig verkligen INTE! Sanna mina barn... INTEINTEINTE. Behöver inte säga mer om det, då blir jag bara sur. Eller, surare...

En sak som var rolig idag var att jag satt o lödde för första gången på kretskortet, och Hendrik som annars är på mig om att jag är seg, lat och alltid gör fel blev helt tyst o ba: "Momo... är detta din första gång du löder?" Jag - "Öh ja..." Hendrik - "OMFG!DU HAR JU GJORT ALLTING RÄTT!!!" jag - "Lol? jag? :p" Hend- "JAaaa!! Du är ju en naturbegåvning! Allvarligt Momo, fan va bra!! :D" 

Woot? Hur fan gick det till? Jag som vekrligen inte är händig på något sätt... och HATAR såna där petgrejer som lödning etc. Är en naturbegåvning? Vad fan har hänt?! Men det tar jag nog som en komplimang... kul att något går bra iallfall ;P 

 Resten av dagen var seeeeeeg. Fyfan vad tråkig jag varit idag. Tyst, trött och osminkad till max. Blä... äckeldag. Därför tröstade jag mina sorger med Issa och Carro och köpte ett par snygga jeans. Nu känns det lite bättre iallfall.... :-) Pengar kan faktiskt köpa lycka.  

Det här inlägget är dedikerad till en viss Lisa Persson på Stockholmsstad utbildningsförvaltning.

SLUTA skicka brev till mig! SLUTA fråga vad jag gör nu för tiden, om allt är okej och att det finns en andra chans för såna som mig att börja i spec. gymnasium. Andrachans-gymnasium.

VAFAN! Kan du bara fatta att jag GÅR I SKOLAN VARENDA JÄVLA DAG och att jag MÅR SKITBRA och att du STÖR MIG SÅ JÄVLA MYCKET!  

Här får man för att man går i skolan varje dag. Stockholmsstad tror inte på mig och dessutom tror dom att jag är någon utstött nolla som ligger hemma i sängen varje dag och förbannar världen. Nä, om du skickar så mycket som ETT brev till Lisa Persson så kommer jag bokstavligen SÖKA UPP DIG och trycka upp mitt betygspapper i dun NUNA och sedan i DIN JÄVLA KÄFT!

:-( 

De orden passar välldigt bra på mig just nu. Köpte påfyllnad till mitt WoW-account i går, och har idag tagit upp mitt spelande igen... bra eller dåligt? Aja, jag är glad nu igen, och det är väll det som räknas :)

Imorrn ska man stå på gymnasiemässan kl. 13.30 och locka små 92or till våran underbara skola... hoppas vekrligen inte att någon utav dem hittar min blogg ;P Den är ju inte direkt smickrande för skolan om man säger så.

Efter det så blir det en middag med Lovisa och Karin... fyfan vad jag saknar er! Ska bli så skönt att få prata med er på RIKTIGT igen.. och få höra allt skvaller som hänt de senaste veckorna! :-)

Gud vilken trööökig blögg det här blev. Men orkar inte skriva något fyndigt eller dylikt, det är ju bara drygt i längden. Nu blir det Prison Break med den heta hunken Wentworth Miller i sängen. Gwrraww!

Jepp, so here's the deal.

Livet är en konstant fest! I alla fall just nu, och i tio år framöver. Nu är det festen varje dag, hela tiden på dygnet, 24/7! Det är nu man kan punda sig hur mycket man vill.

Sedan när man börjar komma upp vid typ 30års åldern så börjar efterfesten. Man blir trött och lite mer hängig. Inte så mycket att säga om det... blir några drinkar, men sen är det nog. För sedan... när vi kommer upp vid 50+ så kommer baksmällan. Fyyy faan, då kommer ångesten och huvudvärken. Det är då man önskade att man inte festade från första början... och det är då man tar sig en återställare för att orka med dagen.

Igår stannade jag och Carro kvar i skolan och hjälpte mediapacket och Datte att fixa hiop musikrummet = vi slet ut våra ungdomliga kroppar genom att lyfta tunga saker. MASSA saker. Dom tog fan aldrig slut! Så det blev jag och Carro som var helt slut istället, så vi drog flykteN och kom undan från helvetet av skitsaker.

Efteråt så övertalade hon mig att följa med henne och hennes käre mor och simma i Sundbyberg.Vi solade solarium och simmade typ fyra varv ;P Sedan 20min bastu. Det var lätt värt det. Och dessutom var man lite brunare idag! Eller, från att ha varit albino är jag nog mer ... "normal"-blek nu. Mamma tyckte att jag tillochmed är brunare nu än vad jag var i somras.. :/

En gång till nästa vecka så är man back in track!

Soo, idag var en trökig dag såklart. Tisdagar är alltid trökiga! Men detta blev en tisdag utan Bootylicious och det får man väl åtminstonde vara glad över.. (fast sen att våran vikarie hade världens äckelpäckel andedräkt och var jobbig är ju en annan sak... bhha).  

Alltid finns det en eller femton saker att klaga på. :-) 

Ikväll så tänkte jag när jag hängde ut genom mitt fönster o la loskor ner på parkeringen "Fail at life". Eller är det verkligen fail? Eller har jag bara valt en mindre bra väg i livet?

Varför ska jag känna att mitt liv är misslyckat, när jag ändå har så otroligt underbara vänner som faktiskt tycker om mig som jag är? Visst så Kanske jag inte är världens mest lyckade människa... men jag kan inte göra något åt det. För trots allt, i slutändan så är det inte vad andra tycker som räknas. Det är jag själv - och mina vänner. Utan er så skulle jag antagligen känna mig helt misslyckad och utelämnad... så, tack.

Yes, säng-filosofi ftw. gonatt! 

Eftersom att jag är lat så orkar jag inte skriva om helgen. Därför kopierar jag från käre ingeas blogg:D here's the deal:

"

well.. Manda åkte hem idag:( saknar... saknar hennes dåliga vana att sova länge på morgonen och hennes roliga ljud hon gör då hon vaknar.. låter som en magsjuk traktor eller ngt liknande.. well well..

vi hade sjuuukt roligt XD min mamma va creapy o låssades inte om mitt o hennes bråk på dagen^^

Min bror kom ut halvt medvetande eller halvdöd... tja ngt sånt^^ och sa ett.. "hej" som mer lät som ett "hewj" gäspade, kollade i kylskåpet, frågade om vi tog maten sen igår, gav mig en suck som betyder "jag ville ha" då jag sa att vi tagit den och gick o la sig där han hör hemma, i sängen XD

vi fixade oss, duschade och lite så... mor hade lyckats dra på sig magsjuka så vi uppehöll oss hos Katta XD

Vi åkte pulka med... stora barn får det ^^ första snön liksom:P jag råkade dock nästan krocka in i ett träd men kastade mig ur sista sekunden efter att jag skrikit NEJ NEJ NEJ i typ 10 XD

Sen frös vi stack till sandelius o åt... fick byta Moomz bulle för att den va värsta från stenåldern!stenhård var den så jag vart lite sådära... så-ska-det-inte-vaig:P

Sen stack vi till Netto, netto love you long time, liksom 200g choklad för 10 kr O.o vi vart kära^^

O sen stack vi till Katta o templet o bla bla bla... Kollade på film o lite:)

jag satt o reta upp Kattas katt hela tiden, och den gav mig värsta mördarblicken så jag drömde mardrömmar om mördarkatter sen... scary.. dododododo..."

Då menar jag min mentala styrka. Jag kan sitta och vara helt lugn framför datorn, lyssnandes på musik och vifta med fötterna på golvet helt i frid utan att ha den blekaste aning om vad som har bosatt sig där. För precis under mitt skrivbord, ca 20cm från mina fötter sitter en SPINDEL. Ingen stor sådan, utan en... typ 3cm i diameter stor jävel sitter lugnt bredvid mig och bara sitter.

Jag kollar på den iskallt och tänker "Nu satans jävlar ska du DÖ! Nu ska jag inte låta mina känslor gå överstyr, utan nu ska jag helt iskallt mosa den jäveln!". I vanliga fall hade jag skrikit och dött av äckelryckningar i hela kroppen, men nu kände jag mig näst intill oberörd utav den. 

Så jag letar omkring i mitt rum efter ett bra redskap att mörda den med. Hittade ett års gammalt kvitto från Vero Moda. "Perfekt", tänkte jag och tog ett steg närmare spindeln som fortfarande satt på samma plats. När jag böjer mig fram för att slänga kvittot på spindeln för att sedan stampa ihjäl den med foten, så skenar den iväg med en jävla speeeeeed! 

I full förskräckelse tappar jag kvittot på marken och står som förstelnad på golvet. Känner äckelvibbarna i fingrarna och rysningarna i nacken.

"Okej... ett nytt redskap är precis vad jag behöver", så jag vänder mig om för två sekunder och letar efter något hårt som man kan mosa den med på längre avstånd. Den här gången hittade jag ingenting, och när jag vände tillbaka blicken är spindeln borta. Jag vill skrika på pappa/mamma, men inte nu... istället låtsas jag som ingenting - eller bloggar av mig den hemska händelsen.

Nu känns det bättre... även om jag vet att den kommer bosätta sig i mitt rum och antagligen föda femton ungar... det jag inte SER bryr jag mig inte om. Det enda som stör mig är att jag än idag, är sjukt rädd för spindlar...