De orden passar välldigt bra på mig just nu. Köpte påfyllnad till mitt WoW-account i går, och har idag tagit upp mitt spelande igen... bra eller dåligt? Aja, jag är glad nu igen, och det är väll det som räknas :)

Imorrn ska man stå på gymnasiemässan kl. 13.30 och locka små 92or till våran underbara skola... hoppas vekrligen inte att någon utav dem hittar min blogg ;P Den är ju inte direkt smickrande för skolan om man säger så.

Efter det så blir det en middag med Lovisa och Karin... fyfan vad jag saknar er! Ska bli så skönt att få prata med er på RIKTIGT igen.. och få höra allt skvaller som hänt de senaste veckorna! :-)

Gud vilken trööökig blögg det här blev. Men orkar inte skriva något fyndigt eller dylikt, det är ju bara drygt i längden. Nu blir det Prison Break med den heta hunken Wentworth Miller i sängen. Gwrraww!

Jepp, so here's the deal.

Livet är en konstant fest! I alla fall just nu, och i tio år framöver. Nu är det festen varje dag, hela tiden på dygnet, 24/7! Det är nu man kan punda sig hur mycket man vill.

Sedan när man börjar komma upp vid typ 30års åldern så börjar efterfesten. Man blir trött och lite mer hängig. Inte så mycket att säga om det... blir några drinkar, men sen är det nog. För sedan... när vi kommer upp vid 50+ så kommer baksmällan. Fyyy faan, då kommer ångesten och huvudvärken. Det är då man önskade att man inte festade från första början... och det är då man tar sig en återställare för att orka med dagen.

Igår stannade jag och Carro kvar i skolan och hjälpte mediapacket och Datte att fixa hiop musikrummet = vi slet ut våra ungdomliga kroppar genom att lyfta tunga saker. MASSA saker. Dom tog fan aldrig slut! Så det blev jag och Carro som var helt slut istället, så vi drog flykteN och kom undan från helvetet av skitsaker.

Efteråt så övertalade hon mig att följa med henne och hennes käre mor och simma i Sundbyberg.Vi solade solarium och simmade typ fyra varv ;P Sedan 20min bastu. Det var lätt värt det. Och dessutom var man lite brunare idag! Eller, från att ha varit albino är jag nog mer ... "normal"-blek nu. Mamma tyckte att jag tillochmed är brunare nu än vad jag var i somras.. :/

En gång till nästa vecka så är man back in track!

Soo, idag var en trökig dag såklart. Tisdagar är alltid trökiga! Men detta blev en tisdag utan Bootylicious och det får man väl åtminstonde vara glad över.. (fast sen att våran vikarie hade världens äckelpäckel andedräkt och var jobbig är ju en annan sak... bhha).  

Alltid finns det en eller femton saker att klaga på. :-) 

Ikväll så tänkte jag när jag hängde ut genom mitt fönster o la loskor ner på parkeringen "Fail at life". Eller är det verkligen fail? Eller har jag bara valt en mindre bra väg i livet?

Varför ska jag känna att mitt liv är misslyckat, när jag ändå har så otroligt underbara vänner som faktiskt tycker om mig som jag är? Visst så Kanske jag inte är världens mest lyckade människa... men jag kan inte göra något åt det. För trots allt, i slutändan så är det inte vad andra tycker som räknas. Det är jag själv - och mina vänner. Utan er så skulle jag antagligen känna mig helt misslyckad och utelämnad... så, tack.

Yes, säng-filosofi ftw. gonatt! 

Eftersom att jag är lat så orkar jag inte skriva om helgen. Därför kopierar jag från käre ingeas blogg:D here's the deal:

"

well.. Manda åkte hem idag:( saknar... saknar hennes dåliga vana att sova länge på morgonen och hennes roliga ljud hon gör då hon vaknar.. låter som en magsjuk traktor eller ngt liknande.. well well..

vi hade sjuuukt roligt XD min mamma va creapy o låssades inte om mitt o hennes bråk på dagen^^

Min bror kom ut halvt medvetande eller halvdöd... tja ngt sånt^^ och sa ett.. "hej" som mer lät som ett "hewj" gäspade, kollade i kylskåpet, frågade om vi tog maten sen igår, gav mig en suck som betyder "jag ville ha" då jag sa att vi tagit den och gick o la sig där han hör hemma, i sängen XD

vi fixade oss, duschade och lite så... mor hade lyckats dra på sig magsjuka så vi uppehöll oss hos Katta XD

Vi åkte pulka med... stora barn får det ^^ första snön liksom:P jag råkade dock nästan krocka in i ett träd men kastade mig ur sista sekunden efter att jag skrikit NEJ NEJ NEJ i typ 10 XD

Sen frös vi stack till sandelius o åt... fick byta Moomz bulle för att den va värsta från stenåldern!stenhård var den så jag vart lite sådära... så-ska-det-inte-vaig:P

Sen stack vi till Netto, netto love you long time, liksom 200g choklad för 10 kr O.o vi vart kära^^

O sen stack vi till Katta o templet o bla bla bla... Kollade på film o lite:)

jag satt o reta upp Kattas katt hela tiden, och den gav mig värsta mördarblicken så jag drömde mardrömmar om mördarkatter sen... scary.. dododododo..."

Då menar jag min mentala styrka. Jag kan sitta och vara helt lugn framför datorn, lyssnandes på musik och vifta med fötterna på golvet helt i frid utan att ha den blekaste aning om vad som har bosatt sig där. För precis under mitt skrivbord, ca 20cm från mina fötter sitter en SPINDEL. Ingen stor sådan, utan en... typ 3cm i diameter stor jävel sitter lugnt bredvid mig och bara sitter.

Jag kollar på den iskallt och tänker "Nu satans jävlar ska du DÖ! Nu ska jag inte låta mina känslor gå överstyr, utan nu ska jag helt iskallt mosa den jäveln!". I vanliga fall hade jag skrikit och dött av äckelryckningar i hela kroppen, men nu kände jag mig näst intill oberörd utav den. 

Så jag letar omkring i mitt rum efter ett bra redskap att mörda den med. Hittade ett års gammalt kvitto från Vero Moda. "Perfekt", tänkte jag och tog ett steg närmare spindeln som fortfarande satt på samma plats. När jag böjer mig fram för att slänga kvittot på spindeln för att sedan stampa ihjäl den med foten, så skenar den iväg med en jävla speeeeeed! 

I full förskräckelse tappar jag kvittot på marken och står som förstelnad på golvet. Känner äckelvibbarna i fingrarna och rysningarna i nacken.

"Okej... ett nytt redskap är precis vad jag behöver", så jag vänder mig om för två sekunder och letar efter något hårt som man kan mosa den med på längre avstånd. Den här gången hittade jag ingenting, och när jag vände tillbaka blicken är spindeln borta. Jag vill skrika på pappa/mamma, men inte nu... istället låtsas jag som ingenting - eller bloggar av mig den hemska händelsen.

Nu känns det bättre... även om jag vet att den kommer bosätta sig i mitt rum och antagligen föda femton ungar... det jag inte SER bryr jag mig inte om. Det enda som stör mig är att jag än idag, är sjukt rädd för spindlar...

Japp idag var det verkligen ett säkert faktum att min farsa är norrländare. Jag, min morbror och mamma sitter och disskuterar saker (säga vad man vill om min släkt... men disskutera kan vi), allt från ideologier till andra världskriget till religion etc. Det var verkligen en mycket givande disskution och jag har vekrligen fått upp ögonen på saker jag inte tänkt på förut... Farsan däremot sitter ner två sekunder, kollar på oss, stiger upp, röker, tar bort skit från kattlådan, sitter ner, hämtar mer sprit, dricker spriten, röker etc etc.  Och sedan försvinner han ett tag. Vi fortsätter våran disskution och kommer fram till att vi idag fortfarande lever efter Kristna ideologier (Det är inte handlingarna som räknas - sålänge du ångrar dig) och att uttrycket "Det är tanken som räknas" är fullständig jävla skit som någon idiot kommit på. Pappa kommer och glor på oss, sedan säger han: "Totte... (min morbror), VI KÖR ARMBRYTNING!" Mamma suckar och Totte tycker det är skitkul. Jag står och betraktar min pappa på sidan om och inser hur jävla norrländsk han är. Detta är hans sätt att disskutera på. Inget jävla snack, den som är starkast är den som är vinnaren/får respekten.

Och mormor var lite småpurken på mig tror jag... Fast lite kul tyckte hon det var att leta efter sina medeciner som stod gömd i något random skåp, och att det stod en halvfull cider i ett annat skåp. Jag ba; shit oh noes oh fuck, men som tur var var det ju bara 2.25'or, och det brukar jag dricka hos henne... så det var inte så farligt ändå. Bara min pappa som råkade sätta ölen i halsen, men det är en annan femma. :-)

Man lägger sig när det är mörkt och går upp när det är mörkt. Inte undra på att man känner sig deppad nu för tiden. Det är alltså vädrets fel!

Idag har man ju verlichen inte gjort ett skit. Förutom att stiga upp, hänga omkring, köpa mat och åka hem. Inte ens en present köpte jag... och den fina skivan som vi brände glömde jag hos Adnan. :-(  Så nu sitter jag i min egen desperation och försöker göra någon söt bild i Photoshop och låtsas som att det var själva presenten... lilla mamsen, hon förtjänar bättre än såhär :-p

Och visst jag kan ekränna att det är kärring-aktigt att whina på såna här saker. Men fööööör i helveteeeee. Varför kliver folk på bussen för att åka en/två stationer? Okej, visst om det är en gammal person eller om det är två långa stationer... men när det är typ 50m så är det ju pinsamt! Folk kallar mig lat, men seriöst... det är ju skandal ! Känn er äckliga ni som känner er träffade, för det är faktiskt lathet på högsta möjliga nivån! Dessutom så tar det sån himla lång tid när bussen ska stanna på varenda jevla station, så jag blir försenad och missar min tunnelbana vilket gör att jag kommer försent dit jag ska och...  ni fattar! 

Okej nu ska jag fortsätta med min present till min kära mor... budgetpresenter ftw ;p